Det var tredje året jag var iväg på denna tävling, och i år hade vi det bästa laget hittills. Bättre/starkare killar än tidigare och inte minst, bättre tjej. Eva är starkare än alla de tjejerna i lagen vi möter när det kommer till löpning och cykling. Däremot finns de några som är bättre på rulla utför när det är tekniskt.
Vi kom i ner i god tid innan tävlingen. Först tillbringade jag och Eva 2 dygn i Peking med omnejd och gick runt och kollade på lite olika sevärdheter och samtidigt blev av med lite jet-leg. Vi fick även tag på en guide som för 400kr kunde köra oss tor Muren, ca 10 mil bort, där jag passade på att ta ett löppass på, så jag hann se mer på den begränsade tid vi hade, går man jämnt så hinner man inte med lika mycket här i livetJ. Mycket imponerande verk, även om den delen jag kom ut på som inte var iordninggjord mest liknande en enorm gärdsgård, med träd och buskar som växte upp genom och på muren.
När vi väl anlände till Chongqing var vi något timmar före näst första lag på plats. De välorganiserade kineserna hade skickat en egen chaufför för att hämta oss. En stor bil med en typisk ”Chinese driver” dvs en galning bakom ratten som tutar hela tiden och av någon anledning alltid har väldigt bråttom. Vi satt livrädda bak i bilen i 3h innan vi nådde tävlingshotellet på 1800m höjd ovanför Wulong. Bland annat blev vi körda i en ej öppnade nybyggda tunnlar, i 140km/h. En ny motorväg hade byggts till Wulong, och med regeringen som största sponsor till tävlingen öppnades vägen upp för oss som skulle tävla, fastän arbetet med den fortfarande pågick. Det är mycket intressant att se hur mycket som händer från år till år under de åren jag varit här, det är verkligen full fart på infrastruktur förbättringar. Nya vägar och tunnlar byggs år alla möjliga håll. Flera små byar som för två år sen bara hade stigförbindelse med omvärlden, är idag förvandlade med höghus och asfaltsvägar.
3 dagar kvar till tävlingen när vi anländer till hotellet. Vi tränar lagom, känner på utrustningen och benen och försöker äta så vanliga saker som möjligt och bara sådant som varit uppvärmt och absolut inget direkt med händerna osv. Allt går kanon tills jag och Clas börjar spy natten innan tävlingen. Clas går ner till doktorn mitt i natten och vi får diverse kinesiska örter. De funkar bra, i alla fall tillräckligt bra så vi kan starta på prologen, men magen känns uppblåst som en basketboll och med ungefär samma övertryck. Vi kan i alla fall köra på bra och ligger med i top 3 fram till ungefär halva paddlingen. Där kommer 5 lag ikapp ungefär samtidigt, där i tumulten som blir hamnar vi lite långt åt höger och där sugs vi in i en enorm virvel som jag helt missade att den fanns där. Det tar tvärstopp och vi får raften vattenfylld. Vi snurrar runt några varv i virveln och är nära att fluga av utav centrifugalkraften innan vi lyckas komma loss genom full back i perfekt timing.
Ett antal lag passerar oss på väg in till uppstiget, men vi lyckas ta oss imål bara cirka fem minuter efter första lag.
Dag 1. Konstant försökt sova bort all magsvullnad och bubblande sedan målgången på prologen. Lite bättre när jag vaknar men att äta något fast är inte att tänka på. Att inte få i sig något alls är naturligtvis inget alternativ, näring behöver man. Så blir en shake på bananer, protein återhämtningsdrink och sportdryck till frukost. Clas är bättre i magen och känner sig stark från start. Hinner med 5-6 tömnings besök innan start, 18-20 sedan prologen, så kroppen är rätt urlakad. Men jag har absolut ingen feber, så ingen fara i övrigt. Det börjar med en Le Mans start, 800m löpning till cyklarna. Vi ligger som 3-4 lag ut på cykeln och hänger med bra. Efter mindre än halva cyklingen ligger vi i en klunga från 3:e plats och nedåt, då får vi får punka. Trillar tillbaks till 7:e plats. Sedan plockar vi och kör upp till 3:e plats, bland annat genom att fler lag punkterat, men också för att vi kör kanske snabbast i startfältet när det går uppför och är lättåkt. Efter det följde skidor på gräs, ett par hundra meter. Sen en ”Biathlon” dvs två i laget springer och två cyklar, om vartannat. Här får vi en lucka till Salomon som vi kommit ikapp under cyklingen. De utöver vi under efterföljande löpningen, 16km hard core trail med 1000m fallhöjd. Trots det även en del uppför då stigen ringlar sig fram på en bergssluttning full av små bäckraviner vi korsar. Min energi i kroppen vill ta slut hela tiden, så fyller på med nya gel mm var 10:e minut. Vi lyckas hålla ett bra tempo tack vare Clas som är urstark och drar när det behövs som mest, och Andreas som hjälper Eva. Tror vi är snabbast av alla lag på denna sträcka, för vi tog in några minuter på Nike framför och drygade ut åt lagen bakåt.
Efter löpningen kommer mitt favorit moment paddling. Här får jag ta ”hand” om Eva och vi håller utan problem avstånd till Clas och Andreas och jag får även gott om andhämtning att ta lite extra energi. De paddlar också på bra så lagen bakom får ingen kontakt med oss. Dagen avslutas med utterliggare 6km utför följt av 1km varav 300m höjdheter. 33% lutning alltså, mestadels trappor.
På toppen ser vi Salomon precis bakom oss, nästan ikapp oss. Vi tar snabbt på oss selarna, men det hjälper inte för Salomon är ännu snabbare. Eftersom bara rep för två lag finns så får de gå före oss då första repet är uppbokat av Nike som leder. Vi får vänta i femminuter. Sedan firar vi snabbt ner och kommer i mål exakt 7minuter efter första lag. Hade vi fått första repet så kanske det bara blivit två minuter!
Dag 2
Clas har blivit sämre i magen. Dessutom är Eva dålig i magen och har feber symtom. Vi tar oss trots allt till bussarna som kör lagen till starten, med små hopp om att allt snabbt ska bli bättre. Tyvärr så tvingas vi ta beslutet 10 minuter före start, att inte starta. Både Eva och Clas mår dåligt och att riskera någons hälsa är det inte värt.
Jag får istället möjlighet att följa med journalister under dagen med sleepmonsters Rob i täten, i våran bil. Får en intressant dag från ”andra sidan” och får också möjlighet att utnyttja min sällan utövade hobby, fotografering. Se resultatet här: http://www.facebook.com/home.php?#/album.php?aid=110604&id=545537794
Dag 3.
Fortsatt riktigt tight i täten och är spännande att följa. Får här möjlighet att följa med i tävlingsledare/banläggare Peter Weings bil under dagen. Blir återigen en intressant dag, med massor av fotograferande. Fast skulle förståss minst 1000ggr hellre tävlat.